Allt är bara ren symbolik – Och det fungerar fantastiskt

Allt är bara ren symbolik – Och det fungerar fantastiskt

Har ni tänkt på hur allt Parma gör tycks hänga ihop, ha ett samband och flätas samman i klubbens historia och öde? Det är så märkligt hur man kan sammanfatta en klubb och allt som hör samman med den med enbart ett ord: Pånyttfödelse.

Historien behöver vi väl inte dra igen, mer än i korthet? Degradering till Serie D, tre uppflyttningar på tre år och efter det har allt bara rullat på. Det märkliga här är hur många spelares historia vi kan omsätta i samma dramaturgiska skildring som klubben. Gervinho är väl det mest uppenbara exemplet men även Juraj Kucka, jag har bestämt mig för att backa från nästan alla mina tveksamheter kring den värvningen, har en lite liknande historia.

Om det här är en medveten strategi eller ej kan jag inte svara på men jag tror rent instinktivt att det är klokt att satsa på revanschsugna spelare när man inte kan konkurrera om de i absolut världsklass. Att det sedan råkar stämma så pass väl in på varifrån Parma Calcio 1913 kommer och hur de har lyckats resa sig gör bara att alltihopa lämpar sig för ett filmmanus av högsta klass. Och även om vi kan se symboliken och det fina i att allt fungerar är det inte konstigt att strategin har varit framgångsrik för klubben.

Spelarna som kommer in kan sätta sig in i klubbens, och inte minst supportrarnas, upplevda smärta och det sporrar dem att prestera än bättre på planen. Jag tror inte att fotboll är svårare än så. Det är komplext på så många olika vis men just i det här fallet tror jag inte att vi behöver gå längre än att konstatera att om spelarna förstår vad de spelar för, vad de representerar, då kommer de att vilja göra sitt yttersta. Det var därför Alessandro Lucarelli var så viktig som spelare och varför han fortfarande är det i sin nya personalroll. Ingen vet bättre än han vad klubben varit med om. Så nej, det är faktiskt inte bara ren symbolik. Det är en fullträff och det vet klubben om.

Lämna ett svar

Stäng meny