Vikten av en god relation med Napoli

Vikten av en god relation med Napoli

Under hösten kom uppgifter om att Parma är intresserade av att låna in Napolis Adam Ounas i januari, en affär som enligt uppgifter skulle underlättas av klubbarnas goda kontakt. Att Parma redan nu hunnit bygga upp den relationen är viktigt, jag ska förklara varför.

Varken Parma eller Napoli har byggt sitt varumärke på en fläckfri grund. Speciellt i Napolis fall finns, och har det alltid funnits, något väldigt stökigt. De har inte hymlat med det heller, snarare tvärt om. Napoli är den stökiga kusinen från söder och de är stolta över det. Parmas historia är långt ifrån lika stökig och det är inte heller något de skryter med. Men det finns gemensamma beröringspunkter och om de båda klubbledningarna upptäckt det är det bara positivt.

Roberto Inglese, Luigi Sepe, Amato Ciciretti och Alberto Grassi har alla lånats in från Maradonas klubb inför den här säsongen. Nu ska alltså också Adam Ounas vara på ingång, något som Calcio Amore också skrivit om. Jag tror att det kan vara ett bra alternativ men det som gläder mig mest är de goda relationer som Parma rapporteras ha med Napoli. Är det något parmesanerna behöver så är det goda kontakter som de kan göra affärer med. Truppen är, precis som jag många gånger varit inne på, långt ifrån komplett. Klubbar att förhandla med är av största vikt.

Att det dessutom råkar vara en av Italiens bästa klubbar skadar inte heller. I mina ögon är samarbeten som det här inte ett tecken på mindervärdeskomplex. Att Parma snor åt sig spelarna som inte håller för konkurrensen i Napoli signalerar inte att de inte har några som helst ambitioner att etablera sig på övre halvan av Serie A i någon form av framtid. Vi har gång på gång sett spelare blomma ut när de väl får förtroendet att vara stjärnor. I fallet Parma/Napoli är just Roberto Inglese ett gyllene exempel.

Men det samarbete jag syftar på här handlar inte bara om att låna ut spelare. Jag tror att det kan gynna båda parter att också samarbeta i ärenden mer fjärran från den sportsliga sektionen. Napoli kan hjälpa Parma etablera sig som en Serie A-klubb rent administrativt och Parma kanske kan hjälpa till att skapa lite (Inte för mycket då det är den stora charmen med klubben) ordning i Napoli. I Crociati förstår, av ren erfarenhet, åtminstone vikten av en viss balans. Tyvärr känns det som något toppklubbar ofta tappar desto bättre det går. Med en översvallande ekonomi är balans inget krav.

Fast om jag ska vara riktigt ärlig är det här mer av ett försök av mig att komma på anledningar till att Napoli ska vilja upprätthålla samarbetet. För åh, så värdefullt det är för Parma. Vi kan tala hur länge som helst om hur Napolis unga talanger får en möjlighet att utvecklas för att sedan återvända som etablerade Serie A-spelare och hur Napoli kanske har en större möjlighet att köpa Parmas stjärnor när de vuxit ifrån klubben. Sanningen är inte mer komplex än att jag ser att en bra relation med de ljusblå från söder har gagnat – nej, räddat, Parma från ett makabert haveri i år. Parma behöver Napoli, hur gynnsam relationen är i andra riktningen kan jag bara spekulera i men jag tror inte att behovet är lika stort.

Ställ inte till det för er nu, Parma. Låna inte in en massa spelare från Napoli som bara nöter bänk i en hel säsong. Försök inte trissa upp priset allt för mycket när Cristiano Giuntoli knackar på dörren. För jag kan se att ni verkligen behöver den här kontakten. Jag är säker på att ni också ser det.

Lämna ett svar