Varför tänka defensivt när man kan tänka offensivt?

Varför tänka defensivt när man kan tänka offensivt?

Erik Dahlberg

Krönikör at Calcio Amore
Serie A är stort som livet och min ambition på Calcio Amore är att mina texter ska kännas. Att de ska ha en personlig touch och att det i slutändan landar i att ni vill läsa mig igen och igen och igen. Avanti!
Erik Dahlberg

Latest posts by Erik Dahlberg (see all)

Äntligen är Serie A igång.

Jag vet, jag är inte ensam om att använda exakt den formuleringen, men jag gör det ändå.

Enligt den italienska motsvarigheten till SMHI var det en varm kväll i Florens och precis innan avspark åkte mina tankar iväg till Kurre Hamrin och om han var på plats på Artemi Franchi. Utgick från det med tanke på hans stora Fiorentinahjärta. Kanske besökte han sin svärsons bar innan matchen, precis sådär som han gjorde när jag var där i november 2001 och vi fick tillfälle att prata fotboll både innan och efter Fiorentinas mållösa möte med Torino. Ett vackert minne att ta med sig.

Fiorentina – Napoli 3 – 4.
Det kunde lika gärna ha blivit 6 – 8. Försvarsspelet var som bortblåst i båda lagen, men som neutral betraktare var det bara att luta sig tillbaka och njuta. Högt tempo, fina kombinationer och något som liknades vid glädje; vi är igång. Det väntar 38 omgångar på oss. Meraviglioso! (*)

Att Napoli till slut lyckades vinna detta galna äventyr till fotbollsmatch kan sammanfattas i tre spelare: Insigne – Mertens – Callejon. Har man en sådan anfallstrio bör det, och ska det, ge resultat. Vilket det också gjorde. Jag är löjligt svag för Insigne, han får det svåra att se väldigt enkelt ut och i min fotbollsvärld räknas det alla dagar i veckan.

Fiorentinas offensiv kantades av mod och fantasi. Får man bara till defensiven kommer man definitivt inte att behöva riskera att bli indragna i bottenstriden den här säsongen.

VAR blev inblandat i den här matchen och jag får verkligen kli i hela kroppen av att VAR kommit in i fotbollens värld. I alla fall som det ser ut nu. Självklart kommer VAR att vridas och vändas på tills man förhoppningsvis hittar något som liknar en “tjänst” som gagnar fotbollen. Som det känns just nu är det mer förvirring och oklarheter än tvärtom.

Söndag kväll på Olimpico.

Vill dit så det värker. Dit för att försöka få en bild av vad vi kan förvänta oss av Roma den här säsongen. Det är ju onekligen så att när det handlar om Roma finns det alltid en oro och en hel hop med mer eller mindre svårbesvarade frågor att ta ställning till.

Ünder ger oss precis den start som behövs och det blir liksom lite lugnare inombords.

Bedrägligt förstås eftersom Juan Jesus ingår i backlinjen och om jag inte ska försköna det allra minsta är han mer eller mindre huvudorsaken till Genoas tre mål. Jag förstår i ärlighetens namn inte hur han kan ingå i ett lag i Serie A. Juan Jesus är direkt dålig, en säkerhetsrisk som skapar oreda bara genom att komma in på planen. Här måste Roma agera. Och det nu.

Framåt är Roma oftast ganska sköna att se. Man varierar djupledsspel med snabbt passningsspel och det känns som att man bygger för något som kommer att bära frukt under säsongen. Dzeko är enormt nyttig, Ünder har mycket i sig och jag är helt säker på att Zaniolo kommer att ta flera kliv i år. Den enda offensiva kraften som inte kom upp i nivå var Kluivert. Han känns aningen ängslig och lite obeslutsam, två egenskaper som dessvärre gör dig lättläst och risken för att bli uppäten är överhängande.

Kort om Genoa.

Skönt lag med en fin blandning av nytt och gammalt.

Criscito bra i de bakre regionerna och framåt är Pinamonti precis som Zaniolo en spelare som har framtiden framför sig. Jag är ganska säker på att Mancini höll ett extra öga på honom i premiären.

Tror inte att Genoa slår sig in på topp sex, men potential finns för övre halvan av tabellen. I våras var man ju bara ett mål från att åka ner i Serie B, det ska inte behöva hända den här säsongen.

Bonus 1: Genoas bortaställ är löjligt snyggt.

Bonus 2: Christopher Kviborg och Jesper Hussfelt stod för perfekta kommentatorsinsatser i respektive match. Kviborg var en ny bekantskap för mig, i alla fall som kommentator, och jag ser fram emot att höra honom igen. I slutet av Roma – Genoa fick Jesper in en av sina patenterade; rätt läge, fel spelare. Jespers rutin är en rejäl tillgång utan att han för den sakens skull fastnar i ett tråkigt och intetsägande ingenmansland som skulle kunna vara fallet om det saknades inlevelse och kunskap.

Bonus 3: Romas bänk med Pastore, Zappacosta, Diawara och Santon gör att jag inte känner mig jätteorolig för bredden. Dock, behovet av förstärkning på mittbackssidan kan inte nämnas tillräckligt många gånger.

Bonus 4: Kolarovs frisparksmål. Wow liksom!

(*) Underbart!

Erik Dahlberg

Serie A är stort som livet och min ambition på Calcio Amore är att mina texter ska kännas. Att de ska ha en personlig touch och att det i slutändan landar i att ni vill läsa mig igen och igen och igen. Avanti!

Lämna ett svar

Stäng meny