Är Milan inte en elegant och värdig storklubb längre?

Är Milan inte en elegant och värdig storklubb längre?

Ni vet vilket lag jag håller på. Jag har varit öppet med det, liksom jag har varit öppen med det mesta i mitt liv.
Att vara författare och inte minst “offentlig person” (vad det nu är) kräver, som jag ser det, att man visar sina läsare och sina följare den respekten.
Man visar sina goda och mindre goda sidor. Man försöker vara en rebellisk och varsam motkraft mot den ytlighet som sociala medier annars riskerar att bli.
Att sträcka ut en hand genom sina texter och böcker, genom allting man gör.
Respekt är ett laddat ord. Att behandla sina medmänniskor med respekt, att se dem i ögonen, att bete sig värdigt, också när igen annan ser en, är kanske den svåraste konsten att lära sig i livet.
Att hålla sig för god för task-sparkar. Att låt bli att skriva nedsättande, raljerande och idiotiskt på sociala medier. Att inte håna, förlöjliga eller mobba.
Jag tror man måste komma till insikten att man ska låta bli att sjunka så lågt för sin egens kul. Jag skiter i om ni skriver något hatiskt om mig. Men det är ju du som förlorar.
Du degraderar dig själv. Du väljer medvetet att vara en sämre människa än du egentligen är. För mig är det obegripligt att bete sig så.
Jag träffade Sirius nya tränare Henrik Rydström i veckan. Han sade att han egentligen bara skämdes över en enda grej under sin grymma karriär. Att han varit en dålig vinnare. Att han efter en vinst ibland hånade sin motståndare.
Han skämdes över det.
Jag har känt Rydström i tio års tid och jag vet vilket starkt, episkt och varmt hjärta den mannen har. Det är ofta inte utstuderad elakhet det handlar om.
Att vara en dålig vinnare är i min bok nästan värre än att vara en dålig förlorare. Att byta tröja med sin motståndare bara för att sno några billiga asgarv hos den egna klacken efter slutsignalen på en tight fotbollsmatch som man just vunnit, är faktiskt så bedrövligt lågt att man skäms.
För mig är Milan en elegant storklubb. Det är en klubb som haft episka fanbärare som Franco Baresi, Andrea Pirlo och Paolo Maldini.
Jag glömmer aldrig när Milan kom på besök till Göteborg för att möta IFK under 90-talet och fick ta emot spaltmil av avsky och rent hat för att de kom i kostymer till matcherna (!).
GP och andra ansåg att italienarna betedde sig som divor. Jag skrev en krönika då som GP faktiskt tog in där jag förklarar att det är precis tvärtom. Milan kommer i sina finaste kläder till Göteborg för att visa respekt för staden de kommer till, och för laget de ska möta.
Jag älskar den sortens subtila respekt och värdighet.
Att Milan tappat spelmässigt och resultatmässigt de sista åren har egentligen inte ändrat min syn på klubben.
Det som hände igår är dock ett fritt fall rakt ner i ett stinkande mörker.
Man beter sig helt enkelt inte så.
Bra dock att de båda Milan-spelarna bett om ursäkt.

Lämna ett svar

Stäng meny