Se människan bakom masken

Se människan bakom masken

Jag tror mig kunna säga ett och annat om att vara missförstådd och avskydd.

Under några veckor för fem, sex år sedan var jagat villebråd. Jag blev spottad på i tunnelbanan när jag gick med mina barn. Jag fick hotfulla vykort hem. Jag hade polisbevakning när jag uppträdde.

Jag fick sparken från nästan alla jobb.

Andra får avgöra om jag förtjänade det där drevet. Jag är naturligt part i målet. Yrkesmässigt lever jag delvis fortfarande i sviterna efter det där drevet. Anledningen till drevet känns något oklara. Hatet startar alltid i bittra människors hjärtan.

Själva anledningen till hatet är ofta av underordnad betydelse. Människor får en kick av att hata. Till slut sveper pöbeln förbi och sparkar för att alla andra sparkar. Till slut vet ingen längre varför någon började sparka. Man sparkar för att alla andra gör.

Man är som vatten som rinner dit marken vill.

På många sätt fungerar Sverige på det här sättet.

Det är lite som att stå och titta rakt upp mot himlen. Till slut kommer du ha en hel folksamling som står där med dig. Du kan gå därifrån och de kommer fortfarande stå där. Ingenting attraherar en folksamling som en folksamling.

Fotbollens hjärta är ett kärleksfullt sådant. Men ibland slår det av rivalitet och avsky. Så måste det få vara. De senaste åren tycker jag att fansen runt om i hela världen verkligen börjat få ordning på det här. Kärleken kommer först, rivaliteten sedan.

Studio Allsvenskan har som devis; Människan först, fotbollsspelaren sedan. Det var i den andan vi bjöd in Alex Ryssholm från AFC. Vi tror på möten, samtal, förklaringar. Det handlar inte om att vi rullar ut någon röd matta för de oklarheter och märkliga krumsprång som AFC ägnat sig åt. Men det betyder att vi tror att det alltid är bättre att låta människan som befinner sig i skottgluggen själ få uttala sig. Människa först helt enkelt.

Jag är så innerligt trött på människor som ställer sig upp på sina plattformar och frustande och hatiskt skriver att den och den aldrig borde få uttala sig.

Eller som uppmanar folk att inte lyssna, inte se, inte ta reda på saker själv. Vad är det för en människosyn? Tyvärr har vår samtid dragit sig i den riktningen. Vänner säger upp bekantskapen med varandra för att de röstar på olika politiska partier. Många gånger har medialt och kulturella etablissemang valt att konsekvent och tyvärr effektivt skjutit budbäraren istället för att lyssna på budskapet.

Som om de som tycker exakt som du är de enda du borde umgås med…

Ärligt talat, hur kul är det?

Fotboll är mångfald. Alla ska få chansen att höras. Alla ska ha en rättvis chans att få berätta sin historia, sin bakgrund, sin version.

Det handlar om respekt. Inte någon överdriven respekt mot mannen som talar utan respekt för DIG som lyssnar, läser och tar del av svensk fotboll varje dag.

Jag är fortfarande portad från tusen sammanhang. Jag frågade en av cheferna till ett av de där sammanhangen VARFÖR jag var portad.

Han hade inget svar. Han flackade med blicken. Han hade ingen aning. Han stod stum framför mig. Till slut sade han:

– Jag vet faktiskt inte. Men så är det.

Vad handlar allt sådant om?

Och fansen? De få tappra som håller på AFC, ska de också hatas, hotas, förföljas? Ska de jagas med facklor och högafflar längs den virtuella bygatan? Förtjänar de också hot? Förtjänar de lite hat?

Och i så fall varför?

Jag menar inte att försvara rättsliga krumsprång eller annat. Men jag kommer alltid slåss för devisen människa först, fotbollsspelare/fotbollstränare/ägare/sportchef/författare/journalist/allting annat/ sedan.

Varför?
Därför att vi alla är människor först.
Tack för ordet.

/Signerat Birro.

Följ Marcus

Marcus Birro

Grundare, programledare at Calcio Amore
Författare och poet med hjärtat i AS Roma.
Marcus Birro
Följ Marcus

Latest posts by Marcus Birro (see all)

Marcus Birro

Författare och poet med hjärtat i AS Roma.

Lämna ett svar

Stäng meny