Sarà perché ti amo

Sarà perché ti amo

Jag känner det som när man var ung och lätt, ljus och fri, vacker, smal och dansade ut med sina vänner på planen, sedan krogarna, efterfesterna, replokalerna.

När man hade samma färg som asfalten. På allt! Känslor, hjärta, sorg, lek, sprit. Allt doftade svagt av nattligt regn. Allting doftade svagt av asfalt och gråt. Allting var på riktigt. Allting steg mot himlen som ett försiktigt, förälskat sorl. Man förälskade sig i sina medmänniskor. Man drömde sin framtid stark. Nu är man här. Man får inte det man ber om. Men man får alltid något annat istället.

Oavsett allting. Jag skulle aldrig vilja byta bort den kärleksfulla frihet jag lever i dag. Mycket är extremt svårt och en del saker har krokar som mörkret vill hänga upp en på. Men jag sluter ögonen och tänker på den fruktansvärda kärlekslösa öken jag levde i tidigare och tackar ljuset för att det stiger upp från marken varje morgon, trots ekonomiskt kaos, trots motståndet, trots åldrandet, trots mina egna tjattrande demoner.

Det är min förbannade plikt att lära mig bli lycklig. Vi har en skyldighet mot det här dumma, löjliga, trista och enformiga livet att kravla oss upp ur källaren, klamra fast oss vid stupets rand och lita på att främlingens utsträckta hand är en vänlig hand och le mot henne när vi hivas upp i säkerhet…

Det här livet är en trist kolbit. Men det är också en outsäglig eld.

Italien är ett kråkland, ett skämt med sin maffia, sin hjärndöda teve, sitt stadiga politiska käbbel. Man gick inte ens till VM 2018. Inget italienskt lag har vunnit något i Europa sedan Inter vann CL 2010.

Men Italien är också världens vackraste land.

“Du kan få universum, om jag får Italien” skrev kompositören Giuseppe Verdi.

Idag låter jag allt skitsnack vila. Ikväll väger kärleksorden mycket tyngre än främmande människors sot. Idag är Italien heligt.

Just idag är det rätt enkelt. Just i dag är jag, som ett annat fyllo med grönt och vitt hjärta uttryckte saken mellan skakningarna, just idag är jag stark.

Jag har kopplat upp hjärtat mot Italien. Hjärtats land.

Italien är det land i världen där man mest självkritiskt granskar den egna, inhemska fotbollen. Man är medvetna om att Spanien och England sprungit före en tid. Man kan se ryggtavlan på Tyskland. I svensk media kan man ibland få uppfattningen att man satt på sig skygglappar men så är alltså inte fallet. I svensk media kan man ibland få för sig att italiensk ligafotboll är fullständigt raderad från världskartan.

Det är därför Calcio Amore finns. Det är därför vi behöver påminna Sverige om vår kärlek.

Jag fick hopp den 10 augusti när jag gick runt utanför Friends och möttes av tiotusentals Juve-fans som gick rakryggade och stolta.

Idag är det premiär. Idag hänger vi av oss mörkret som en gammal rock. Idag rör vi oss ljusa och lätta på gatorna.

Äntligen är det dags för serie A igen. Jag har väntat och längtat. Det spelar ingen roll om något annat land har vackrare tv-produktion. Jag skiter i om England kidnappat varenda europeisk finalplats. Ikväll drar världens vackraste liga igång. Jag har fäst tiotusen kilo kärleksfullt bly runt mitt hjärta och sänkt det i den här ligan. Det är här jag hör hemma. Det är Italiens viskande kallelse jag hör i mitt hjärta så gott som dagligen. Varje vaken timma ringer de torra hesa italienska klockorna på mig. Varje natt drömmer jag i grönt, vitt och rött.

Jag har skrivit och arbetat med den italienska fotbollen sedan vintern 2006. Mycket har hänt i mitt liv sedan dess. Jag är några frisparkar närmare döden. Jag är också, på tusen andra sätt, massor av Pirlo-frisparkar närmare vad jag var menad för, kärlek, tröst, samvaro med människor som älskar mig för den jag är.

Jag lever också i en tidlös zon där den enda kockan som fortfarande slår är den italienska. Idag ringer den klockan över hela världen. Idag ringer den dumma, vackra, oerhörda gamla klockan över fotbolls-Europa och jag har längtat som en kärlekskrank liten pojke.

Vi kanske inte är störst. Vi kanske inte ens än bäst längre.
Men det rör mig inte. Det betyder ingenting. Det är inte mer än ett risgryn över ett bröllopspar. Det är en natt som flytt. Det är mörker som skingrats.

Välkommen till en salig grönvitröd och sagolik dans.
Kärleken vi känner är vår enda biljett in.

/Marcus Birro.

Följ Marcus

Marcus Birro

Grundare, programledare at Calcio Amore
Författare och poet med hjärtat i AS Roma.
Marcus Birro
Följ Marcus

Latest posts by Marcus Birro (see all)

Marcus Birro

Författare och poet med hjärtat i AS Roma.

Lämna ett svar

Stäng meny