Portiere, il mio portiere
Portiere

Portiere, il mio portiere

Follow Me

Zvonko Katic

Krönikör at Calcio Amore
https://twitter.com/zvonkokatic
Zvonko Katic
Follow Me

Latest posts by Zvonko Katic (see all)

Italien med sin fotboll har genom decennier varit förknippat med främst en sak, vill jag påstå.
Sin defensiv.
Javisst har vi sett magiker på mittfältet och fantastiska forwards men det är defensiven man i första hand tänker på, när man tänker Italiensk fotboll.
Har jag fel?

Det är också den grejen som stjälpt dem mer än en gång. När de tänkt defensiv åh så mycket mer än offensiv. När de rent ut sagt försökt fega sig till en vinst med sitt försvar.
Att parkera bussen framför mål är en Italiensk uppfinning.
Man blir nästan förbannad hur många gånger dem förlorat för att de förlitat sig på sitt patenterade, när patenten visat sig vara urusel åtskilliga gånger.

Vem minns exempelvis inte Frankrikes vinst mot Italien i EM 2000?
Kommer ni ihåg?
När Italien leder, har matchen i sin bakficka, men backar hem och tillåter, ja faktiskt bjuder in Frankrike att kvittera. Sedan sätter Trezeguet den där bollen i krysset på den tiden det där patetiska Golden Goal var avgörande.

Och vem minns inte när Italien vann VM 2006.
Kommer ni ihåg?
Minns ni VM-finalen?
Glöm Zidane och Materazzi med hela den incidenten nu. Kommer ni ihåg en annan sak?

När Marcello Lippi – som startat med Luca Toni och Totti på topp – när matchen hänger 1-1 oavgjort i luften i kanske den mest kritiska och avgörande alla matchers avgörande minut, den 60e, vad gör Lippi då? Han gör något som bara fick mig tappa hakan. Han bytte in Iaquinta och senare Del Piero, spelade med tre anfallare vid oavgjort. I en VM-final. Så totalt oitalienskt.
Och hur slutade det?

Jag själv trodde inte det var sant. Det var ungefär som om Kanadensiska landslaget i hockey skulle sluta vara vidrigt äckliga med sina fula tacklingar i landskamp som är VM-final. Lika overkligt.

Italienare kan gnälla hur mycket de vill om orättvisa resultat men faktum är att många av alla dessa negativa resultat, de skall man ha på sitt eget samvete tack vare att man slutade spela framåt trots rörelseenergin till egen förmån, istället släppte över det, förlitade sig på en buss där bak.

Många gånger har del i den kollektivtrafiken varit en världsmålvakt och Italiens nuvarande djupa svacka verkar på något vis hänga ihop med att man inte har dem längre.

Som Milanista, så djupt i vår egen svacka vi befinner oss, är det ganska underbart ändå veta att vi har Italiens bästa målvakt och en av världens mest lovande. Vi har framtiden. Han har dock en del till att bevisa innan han kan kallas världsmålvakt. Och i övrigt ser det ganska skralt ut vad gäller Italienska på den positionen. En gång i tiden kunde näst intill vilken Seria A målvakt som helst ta plats i vilket landslag som helst, vara ordinarie där.
Zenga, Peruzzi, Pagliuca, Toldo, Rossi, Taibi hade alla förvaltat arvet från Zoff och de innan honom.
Idag?
Har det någonsin varit så många ordinarie utländska målvakter i Serie A, som det är nu?

Om vi tar det i ögonblicklig tabellordning:

Szczęsny i Juventus är från Polen
Ospina i Napoli är från Colombia
Handanovič i Inter är från Slovenien (ja, ja, ja, lika mycket Bosanac, innan ni Balkanbröder från Bosnien börjar jaga mig)
Olsen är från Sverige och ni vet var han spelar
Strakosha i Lazio är Alban
Berisha i Atalanta är Alban
Audero i Samp är Italienare
Sepe i Parma är Italienare
Lafont i Fiorentina är Fransman
Sirigu i Torino är Italienare
….
Radu i Genoa är Rumän, o.s.v.

Jag vet, men jag listade inte Milan där uppe eftersom jag nämnt Donnarumma redan innan, och lämnade ute fler därtill. Men jösses, Bologna på nedflyttningsplats har Skorupski, en polsk förstamålvakt.

Inget ont om utländska målvakter i italienska ligan, men säger inte detta något om situationen hela Italienska fotbollen befinner sig i? Eller är det bara jag som läser in för mycket i det?

Zvonko Katic

https://twitter.com/zvonkokatic

Lämna ett svar

Stäng meny