Något känns inte rätt och någonstans måste en gräns dras
Supercoppa 2019

Något känns inte rätt och någonstans måste en gräns dras

När det inte känns rätt skall man lita på sin instinkt och undvika.

Låt oss direkt börja och låt oss direkt avfärda, för tyvärr känns det som att man redan här måste inleda med sådant. Så som folk hysteriskt antar saker i dessa tider.

Såhär är det.

Personligen skiter jag i precis alla religioner i hela världen.
Inte skiter på dem, inte skiter på människor som är religiösa, jag har stor respekt för individen i det hela, men jag skiter i religion på det sätt att den aldrig någonsin kan fånga in mig och lura mig.
Jag, född katolik, tycker religion är ett enda stort skämt och katolicismen bland de största.
Varför?
Det får ni ta med mig privat, här skall det handla om fotboll.

Så, nu har jag avhandlat den biten och inga missförstånd kan rimligtvis uppstå att resterande i texten handlar om en specifik religion.

Den 16 januari skall Milan spela mot Juventus i Supercoppa Italiana.

Jag har från det spelplats annonserades varit mäkta tveksam om jag kommer se den matchen.

Sedan tiden då Internet kom in i bilden och man kunde hitta precis vad som helst, jag vet inte hur många matcher med Milan jag missat. En handfull kanske och då har det handlat om försäsongsmatcher?
Alltså, jag har kunnat se Milan spela i både Kina och USA. Skit samma att det ibland var en stream knappast värdig en medalj vad gäller kvalitet, men jag har suttit där sett matcherna och som så många andra svurit när det laggat, samtidigt varit tacksam att man kan se den alls. Försäsongen, varje cup, varje ligamatch, precis allt. Om jag räknar senaste tio åren har jag nog, kanske, möjligtvis missat en riktig tävlingsmatch. När jag var på ett bröllop, och då smög jag ändå iväg en stund frågade cateringpersonalen om det fanns en TV, men det fanns ingen.

Och det här säger jag absolut inte för att skryta.

Min besatthet och min galna glädje när den får springa loss som mest, den handlar om Milan, och det vet jag att väldigt många delar med mig här.

Onsdagen 16 januari spelar Milan mot Juventus i Supercoppa Italiana. Efter väldigt många dagars uppehåll borde allt vara upplagt för mig att abstinensaktigt sukta efter den matchen. Drömma om att vi kan slå klubben halva Italien vill se krossas. För så är det med ett lag i storform likt Juventus är nu, att många vill se dem falla och det ordentligt.

Men nej. Jag ser inte fram emot den matchen alls.

Jag har inte ens bestämt mig om jag i efterhand skall leta upp resultatet.

Jag kanske medvetet kommer välja missa att läsa allt om den matchen, den första tävlingsmatchen jag missat på ganska många år då.

Varför?

Den spelas i Saudiarabien. Och minns nu vad jag sa i inledningen. Hade matchhelvetet spelats i Vatikanstaten kanske jag tänkt exakt samma men Saudiarabien är ett verkligt vidrigt land, med väldigt medeltida vidriga ledare där man behandlar kvinnor som dynga och ofta män som föremål. De män man hyrt in från fattiga länder att bygga deras palats för Bangladeshlön.  En diktatur utan dess like. Ett land jag föraktar djupt. Ett styre jag har 13 års erfarenhet av efter att ha levererat instrument till deras förbannade oljeindustri och det landet var ett av dem huvudsakliga varför jag bara inte kunde vara kvar, gav upp det jobbet hur välbetalt det än var eftersom jag inte kunde se mig i spegeln mer när jag jobbade med dem.

Nu skall vi, Milan, spela match där. I den skitnationen. Den uppenbara diktaturen. Den så kvinnoföraktande, slavägande, mongon ut i fingerspetsarna, hånflinar åt allt och alla, gör vad dem vill, degenererade nationen.

Märk väl, jag talar om styret, inte om exakt alla personer som bor där med saudiskt ursprung. Precis som alltid annars finns där många bra individer.

Det är något sjukt med just Italienska supercupen. Ett år spelades den i Libyen inför Khadaffi. Nästa hos en annan diktator.

Varför spelade vi ens Italiensk supercupfinal där?

Jag vet. För att Italienska oljebolaget Eni, och en rad andra Italienska investerare ville det. För, ni vet, Libyen har ända sedan Mussolini invaderade det under andra världskriget, varit viktigt för Italien. Ännu mer sedan Mussolini förlorade kriget och hängdes i ett träd av sina egna.

Men nu svamlar jag och flummar och börjar skriva osammanhängande.

Låt oss återgår till den här matchen som skall spelas mellan Milan och Juventus i Saudiarabien 16 januari.

Nej!

Där går min gräns.

Jag har bestämt mig. Tänker inte se en minut av den.

Aldrig.

Åt h-e med hela den matchen!

Åt h-e med hela Saudiarabiens diktatoriska elit!

Där går min gräns.

Någon heder vill jag ändå kunna känna även om det är på detta patetiska vis, att inte titta på en match på TV eller Internet.

Zvonko Katic
Follow Me
Latest posts by Zvonko Katic (see all)

Zvonko Katic

https://twitter.com/zvonkokatic

Lämna ett svar