Hur länge kan Sverige blunda för Riccardo Gagilolo?

Hur länge kan Sverige blunda för Riccardo Gagilolo?

Ännu en landslagstrupp, fortfarande ingen Riccardo Gagliolo. Hur länge till går det att hålla en av Parmas mest populära spelare utanför ett svensk landslag innan kritiken växer sig för stark?

Under onsdagen presenterades höstens sista landslagstrupp. Det var en typisk Janne Andersson-trupp utan överraskningar. Tyvärr. Det finns nämligen en svensk mittback som spelar vecka ut och vecka in i en av Europas toppligor – och han är inte ens med i landslaget. Riccardo Gagliolo har vunnit Parma-supportrarnas hjärta. Varför kan han inte vinna Janne Anderssons?

Det har funnits ett flertal tillfällen under hösten då jag tänkt ”Ja, men nu kommer han ju med”. Inför senaste landslagssamlingen skadades Filip Helander. Då valde Janne Andersson att förlita sig på tre mittbackar. Men när Pontus Jansson blev pappa mitt under samlingen tänkte jag återigen ”Ja, men nu så”. Valet? Sotirios Papagiannopoulos. En duktig spelare, absolut. Dessutom är det väl inte helt ovanligt att plocka in en spelare som bor nära Stockholm, och dessutom varit med under januariturnén, när landslaget är i akut behov av en reserv mitt under samlingen…men ändå…

Sotirios Papagiannopoulos har fått sparsamt med speltid i danska storklubben FC Köpenhamn. Riccardo Gagliolo har inte missat en minut av Serie A-säsongen såhär långt. Han har dominerat defensivt mot klubbar som Juventus och Inter och hyllas av italiensk media. Att han skulle ha varit med i den här truppen kändes helt otänkbart. Janne Andersson är inte överraskningarnas man, Filip Helander var tillbaka från skadan och det är två tävlingsmatcher som ska spelas. Med andra ord finns det inte utrymme för att experimentera. Det jag undrar är varför han inte varit med tidigare. Hur kan han ha gått så absolut under landslagsledningens radar. För det är ju inte det att han är okänd i Sverige.

I somras gjorde jag själv en intervju med Riccardo Gagliolo för Sundsvalls Tidnings räkning. Han förklarade att han hade en fin relation till Sverige och att hans dröm var att spela klubblagsfotboll här någon gång i framtiden. I flera intervjuer har han berättat om att han skulle tacka ja om Janne Andersson ringde så bollen ligger helt och hållet hos den 56-årige succémannen från Halmstad.

Gagliolo är en spännande back. Han kan spela såväl i mitten som på vänsterkanten. I ett svenskt landslag är det som mittback jag ser honom, det är där han spelar i Parma och dessutom är den svenska vänsterkanten redan så fullproppad av kvalitet att ännu en högkvalitativ vänsterback blir överflödigt gods. Men bortsett från hans stabila defensiv är Gagliolo en spelare som gärna tar sig framåt i banan och utmanar. Man kan slarvigt säga att han inte är helt olik Andreas Granqvist i spelstilen och det är ju en man som minst sagt lyckats charma den svensk fotbollspubliken.

Jag har sett i stort sett alla matcher som Parma spelat under hösten, jag följde dem så gott det gick under säsongen i Serie B. Förra året inledde han som vänsterback och gjorde, för sin position, ovanligt mycket mål i säsongsupptakten. Även om han flyttades in som mittback och målgörandet avtog med tiden fortsatte han leverera defensivt i mittbackspar med Alessandro Lucarelli. Efter säsongen köpte Parma loss den då inlånade Gagliolo från Carpi och i mina ögon är han precis lika stabil nu som han framstod i Serie B.

Under min intervju med Gagliolo frågade jag honom om hur man skulle stoppa Cristiano Ronaldo sedan han skrivit på för Juventus. Han beskrev Ronaldo som en mästare och förklarade att de var tvungna att stoppa honom på alla vis. De som såg Juve-Parma i september kan konstatera att Gagliolo och Parma lyckades med sitt uppdrag. Ronaldo såg, med hans egna mått mätt, blek ut och de hotande avslut han hade kom från en bit utanför straffområdet. Vad jag vill ha sagt är: Riccardo Gagliolo är en spelare av internationellt snitt. Om inte det är en bristvara i det svenska landslaget så säg. Emil Forsberg, Victor Nilsson Lindelöf och Robin Olsen är väl de som möjligtvis passar in på den beskrivningen i nuläget. Så frågan kvarstår. Hur länge kan Janne Andersson blunda för Riccardo Gagliolo?

Lämna ett svar

Stäng meny