Higuain, Zlatan, Fabregas och Dumbos farsa
Milan

Higuain, Zlatan, Fabregas och Dumbos farsa

Follow Me

Zvonko Katic

Krönikör at Calcio Amore
https://twitter.com/zvonkokatic
Zvonko Katic
Follow Me

Två saker specifikt har frustrerat vad gäller Milan de senaste sex-sju säsongerna.

Jag ändrar mig i sista stund. Tre, det är tre saker, och jag tar den tredje först. Nu när vi ändå ändrar på hela helvetet innan jag ens kommit igång med mitt gnällande.

1) Sofftränarna vilka slänger ur sig namn och avfärdar summor som om fotboll mer går ut på att skapa en catwalk med glamour, och allt under tresiffrigt miljonbelopp Euro är småpengar. Än vad det handlar om att skapa ett slagkraftigt lag, långsiktigt, och att varje cent räknas även i institutioner som omsätter miljoner.

Det är jäkligt lätt att sitta hemma i soffan och tycka typ tolv miljoner Euro är en struntsumma som kan slängas iväg slentrian. När det inte är ens egen plånbok. Det har gått så långt att jag funderar på att mynta en egen lag. Zvonkos lag, som säger; de som oftast påstår att X miljoner hit eller X miljoner dit är billigt för en spelare och man bara skall köpa, dessa är de absolut sista att någonsin bjuda på en bärs när man sitter ute på lokal ser laget tillsammans. Även om du bjudit dem på tre innan.

Egentligen borde man kunna göra ett Venndiagram, eller vilken grafik som nu passar bäst, vilket visar korrelationen mellan de som gärna hypotetiskt slösar med klubbens kassa, och hur hårt de håller i sin egen plånbok.

Jag är nästan bombsäker att de som flöjtar ur sig att si eller så många miljoner inte är några pengar, de håller hårdast i sin chipspåse och bjuder dig knappt på ett hörn av ett flarn när det kommer till kritan. Skit samma om det är grillchips eller den där dill som ingen egentligen innerst inne gillar men gnager på bara för att den finns.

Detta stör mig särskilt mycket under en tid då Milan är i ekonomisk instabilitet. Och har varit ganska många år nu. Gå in som en Angel Investor betala av skulden då, sedan kan du låtsasvärva, yada hål i huvudet på oss med din Playstationelva.

2) Jag har tjatat om det, jag kommer fortsätta tjata om det. Milan måste bygga bakifrån. Jag skiter i – från djupet av min själ – om Jesus själv återuppstår och spelar i anfallet för oss, om vi inte har ett mäktigt försvar. Alla Milans stora epoker har tillkommit tack vare en fantastisk vägg längst där bak så överväldigande för motståndarna att det gav utrymme för den anfallande delen av laget vårt att leka sönder sig. Och försvaret börjar på mitten, egentligen redan hos anfallarna.

Vi, Milan, vi har inget försvar att tala om just nu. Inte i den bemärkelsen att de är värdiga jämföras med ens ett hårstrå på Maldini. Det står några där bak när domaren blåser igång matchen. Men ofta kunde vi lika gärna haft sju minions som skapade en tecknad vertikal pyramid.

Inte en enda match har vi hållit nollan, och då har ändå Donnarumma räddat väldigt många pajasars patetiska positionering som öppnat för även de sämre lagen att plötsligt komma in i matchen.

Inte en enda match med ledning har det känts som att ”detta tar vi nu, tvärsäkert”. Tvärtom har det just infunnit sig oro även med ledning 2-0.
Osäkerhet.
På grund av att vi innerst inne vet, vårt försvarsspel är katastrofalt dåligt hela vägen från hur Kessie tappar boll eskalerande ofta ju längre matchen lider, till hur backarna så ofta uppträder som fyra bröder fyrlingar vilka borde vara samspelta, sammansvetsade, smyga där bak stabilt, men istället match efter match är likt fyra minions på drickheroin i en pyramid som rasar efter att de bråkat för att alla vänsterprasslat med varandras flickvänner, stirrar ner i gräset verkar leta efter en borttappad lins och studsar in i varandra rohypnoliskt som i en Chaplinfilm.

Har man inte löst backlinjen så kan anfallet bestå av Gud själv tillsammans med Satan som lägger Spell of Magic Goalkeeper Paralyzation Level 7, vi kommer inte vinna ligan ändå. Fråga Holland hur det har gått i tre VM-finaler när man är majestätiska framåt men läcker som en Colombiansk tjallare till Floridas DEA och resten av hela USAs narkotikapolis bakåt.

3) Det räcker nu med kända namn, namn, namn, namn, och inget egentligen mer än namn.

Ibland undrar jag om inte vissa skulle bli glada över nyheten att vi värvat Toblerone som ny anfallare, bara för att det är ett starkt varumärke och folk uppskattar ögonblickliga minnen den chokladsmaken gett. Jamen vi kan väl f-n ställa en överreklamerad chokladpolygon längst fram ge den tröja nummer tio och hoppas att namnet i sig cykelsparkar in sjutton hattrick i rad.

Hur indoktrinerat förslappad är man inte då, så som Milan varit och många fans varit? Tyvärr är. Bara suktar efter temporär trollglans, inte ger ett skit egentligen vad gäller den här klubbens långsiktiga välgång.

Vi har gjort detta tillräckligt nu. Tagit in namn bara för att de är namn. Tagit in dinosaurier. Och det har inte gått väldigt väl. Långsiktigt. Vi har tagit in Ronaldinho för skyhög lön men Euro per leverans var i slutända tragisk om man revisoriskt räknar på det. Vi har tagit in Robinho, Rivaldo, Beckham, Torres, listan kan göras åh så lång på spektakel till spelare vi tagit in för namnets skull trots att deras karriärkurva pekat stadigt neråt, absolut inte uppåt.

Och nu suktar folk efter en Zlatanosaurus precis i ögonblicket när vi äntligen bygger lag med ung, talangfull snittålder?

Visst har de varit populära och bidragit till glamour, de där stofilerna, men vi är en fotbollsklubb, inte ett tryckeri som tillverkar och säljer så många T-shirts som möjligt.

Skall vi bygga något så skall det göras ordentligt. Och ordentligt sker inte med en elefantkyrkogård där halvpanschisar tas in bilda den långsiktiga stomme alla borde önska. Higuain är 30 bast, Zlatan är 37(!), Fabregas har i fem år nu varit äldre än fossiler som grävs upp i den Australienska öknen.

Jag trodde att jag var nostalgisk som lyssnar på soul från 1950-talet, gärna varje dag, trots att jag inte ens var född då. Dagens unga verkar vara fast i någon ännu större nostalgi när det gäller Milan och vilka vi skall ta hem.

När jag ser någon lägga upp en hypotetisk elva Milan där Higuain skall spela bredvid Zlatan, utelämnar framtiden Cutrone, bakom dem Fabregas, då blir jag bara förundrad.

Jag vill börja bita min egen Milan-tatuering på vänster överarm av ren ångest.
Sänka medelåldern med ny kvalitet vill alla som tänker framtid, men vi skall höja den bara för att, varför?
Perché cazzo?

Så att tusen tokar kan beställa hem en tröja med det namnet på ryggen?

Varför inte slänga in Dumbos farsa i mål lika gärna? Skit samma att Dumbos farsa är en tecknad figur. Han är ju en elefant och vi behöver en ordentlig snabel i laget om vi skall fortsätta på spåret med en elefantkyrkogård.

Istället för att ge de unga en ordentlig chans.

Zvonko Katic

https://twitter.com/zvonkokatic

Lämna ett svar

Stäng meny