Föga anade jag vidden

Föga anade jag vidden

Erik Dahlberg

Krönikör at Calcio Amore
Serie A är stort som livet och min ambition på Calcio Amore är att mina texter ska kännas. Att de ska ha en personlig touch och att det i slutändan landar i att ni vill läsa mig igen och igen och igen. Avanti!
Erik Dahlberg

Latest posts by Erik Dahlberg (see all)

Det är söndag den 25 april 1999. Svindlande länge sedan, men ändå inte. Jag är i Rom med min blivande fru Elisabeth. Det är också hon som har tagit bilden som detta korta inlägg kretsar kring. Vi är knappt 58 000 på Olimpico denna vackra söndag när Roma ska ta emot Parma i omgång 30.

Lazio jagar Milan om guldet. Roma och Parma smyger med strax bakom. Extra underbara förutsättningar eftersom vi inte har en chans att missa hur det går för Lazio i Genua mot Sampdoria, samt om Milan ska bibehålla sin serieledning efter den knepiga bortamatchen mot Vicenza. Anledningen till att vi inte missade något, trots att Smartphones ännu inte tagit över våra liv, var att det runt omkring oss satt ett stort antal människor med en gammal hederlig transistorradio tätt intill sig. Kärlek. Inget annat.

Den här söndagen blir till slut Francesco Totti matchhjälte när han i matchminut 82 med stor känsla knorrar in en frispark bakom Gianluigi Buffon. Totti är lagkapten redan nu och bär sitt lag och sin stad tillsynes ganska obekymrat på sina relativt späda axlar. Han har ännu inte fyllt 23 år. Buffon å sin sida har tagit stora kliv den senaste säsongen och blott 20 år gammal är han ordinarie i Parmas mål.

Bilden som min fru tog är inte den frispark som ledde till målet utan en som Totti lade knappt 10 minuter innan. Givetvis hade jag koll på både Totti och Buffon, men föga anade jag vidden av vad dessa två skulle innebära för sina klubbar och för sitt landslag. Totti som, trots anbud och påtryckningar från ett antal klubbar, blev Roma trogen på ett sätt som knappt existerar längre. Fanbärare är ett aningen uttjatat begrepp, men när det handlar om Totti finns det inget som lämpar sig bättre. Vad han har betytt för Roma som lag och för Rom som stad kan inte nog värderas.

Buffon å sin sida blev den där målvakten som du tog till ditt hjärta bara av att titta på honom. Hur han sjöng som om det gällde livet vid landskamper, hur han tröstade besvikna motståndare och när han själv stod på förlorarnas sida alltid var oerhört sportslig och inte missade att tacka och gratulera en enda av antagonisterna i det andra laget. Som målvakt med allt vad det innebär var han topp-tre i Europa under en lång räcka år. Buffon behöll motivationen, han blev aldrig mätt på Juventus framgångar och utan att anstränga sig det minsta går det att lida med honom för att han aldrig fått vinna Champions League.

Bilden hänger hemma hos oss på Södermalm i Stockholm, och varje gång jag tittar på den blir jag innerligt lycklig. Tänk så lite de båda visste där och då, och så mycket det blev.

Erik Dahlberg

Serie A är stort som livet och min ambition på Calcio Amore är att mina texter ska kännas. Att de ska ha en personlig touch och att det i slutändan landar i att ni vill läsa mig igen och igen och igen. Avanti!

Lämna ett svar

Stäng meny