Du kunde varit Milans nya vår, Gattuso, men du famlade fram genom höst
Milan Gattuso

Du kunde varit Milans nya vår, Gattuso, men du famlade fram genom höst

Follow Me

Zvonko Katic

Krönikör at Calcio Amore
https://twitter.com/zvonkokatic
Zvonko Katic
Follow Me

När Gennaro från Corigliano Calabro i provinsen Cosenza spelade fotboll var han en nagel i ögat på varenda motståndare. Han struntade fullständigt i om han mötte världens bästa Ballon d’or, eller om han mötte mediokra redo att halalslaktas ner till någon klubb i Serie C. Han bara gick in och visade attityd. Han visade full respekt för idrotten fotboll genom att aldrig någonsin buga inför en enskild som utövade den. Han visade som få andra hjärta, och han kommer för all evighet vara förknippad med grinta. Ingen annan spelare inom Italiensk fotboll har någonsin visat mer grinta. Ingen.

Han var speciell.

Han var lätt att omfamna och beundra.

Han är Gennaro Gattuso och kommer alltid vara älskad av alla vettiga Milanfans.

Han är en Gud.

Så är det nämligen, att det finns legender i Milan. Weah är en, Savicevic ännu en, Boban, Desailly och Kaka några till. Men skillnaden mellan legender och gudar; för de senare är du villig bygga ett altare och Gattuso förtjänar ett medan de andra ”bara” skall ha ett kapitel i Milanbibeln.

Ingen annan spelare kan påstå sig ha kämpat lika mycket för Milan under matcher, så som Gattuso gjorde. Han gav verkligen hela sitt allt. Sin själ, sitt hjärta, sitt absoluta allt.

Därför var det särdeles smärtsamt se honom inte komma igång som tränare i Milan.

Jag säger det direkt; jag ville inte ha honom. För mig var han allt för oerfaren. Ännu en i raden av snabba lösningar där man trodde allt kommer lösa sig i Milan bara man placerar en tidigare bra spelare styra klubben. Det har visat sig vara bullshit.

Visst, när han blev tillförordnad tänkte jag också att ”f-n, nu blir det lite grinta bland ballerinorna vi haft under allt för många år”. Men det blev inget av detta. Våra spelare fick fortsatt agera som ballerinor allt för ofta. Inget av det Gattuso var som spelare – vilket jag hade hoppats på – transformerades ut till laget på planen. Tvärtom blev vi än mer mjukis och föll ihop korthusaktigt.

Säsongen 2018/19 kommer jag minnas för en enda sak. En. Nästan varenda j-a match såg vi ut som ett korplag i andra halvlek. Vi leder första, men kommer ut i andra och spelar ängsligare än en hind omringad av sabeltandade tigrar. Vi styr första halvlek och har många bra intentioner, kommer ut i andra och plötsligt kan ett bottenlag ta över hela matchen. Vi äger bollinnehavet i första halvlek, så kommer vi ut efter paus, och då är plötsligt motståndarna bättre på allt.

Jag har nog aldrig lidit följa Milan, så mycket som jag lidit den här säsongen och deras andra halvlekar. Och den som främst varit skyldig för mitt lidande är Gattuso med sin juniornivå coaching.

Han har helt enkelt inte hållit någon klass att tala om vad gäller formera laget.

Han är för grön på den här nivån.

Jag är säker på att spelarna älskat honom. Jag är säker på att han själv lidit av underprestationen med de spelare han haft. Men i slutändan kan man inte tycka synd om någon enskild. I slutändan handlar det om att lyfta AC Milan till finrummet där de hör hemma, och han var i detta nu inte rätt person göra så.

Han var en vårbris som kom in mitt under en period med permafrost och visst lyfte han oss till höst, men mer än så blev det inte. Det är ju sommar vi suktar efter. Hade Gattuso haft mer dedikerade spelare kanske det hade lyft. Nu hade han minst en handfull väldigt lata spelare. Ja, jag tänker på dig, Kessie ditt slöa, lata åbäke.

Men, i det stora hela är inget av detta ditt fel Gennaro. Och du kommer för alltid vara…. en av de största Milans tröja haft äran att förknippa sig med.

Zvonko Katic

https://twitter.com/zvonkokatic

Lämna ett svar

Stäng meny