Därför är jag som jag är

Därför är jag som jag är

Marlon Brando, själv likt oss alla fast i tiden, men just här fri från den, under en promenad i den eviga staden Rom 1954. Men det kunde lika gärna ha varit 1854. Eller i den nära framtid som jag innerligt hoppas kommer då man kan resa dit igen.

Rom är sig likt sedan tusentals år och ändå finns det ingenting som känns lika mycket som första gången varje gång som när de där små flygplanshjulen nuddar marken. Luften, ljuset, kyrkorna, bilarna, vesporna, skratten som ljus rök upp mot den stilla himlen på kvällarna, barnfamiljerna som strosar under gatlyktorna, murgrönan, de tusenåriga husen, torgen, trapporna, gränderna…

Jag älskar Rom som en landsflyktig älskar sin hemkomst. Jag älskar känslan av värdighet som möter mig här. Jag älskar vem jag blir, jag kan till och med uppskatta vem jag var en gång. Om man lägger alla besök här på varandra kan man se mina olika jag strosa runt här i de olika tiderna av mitt liv, ungdomen, mitt första besök här, när jag föll handlöst för den här staden, men inte bara den utan också för folket här, de små trixen, kaffet vid bardiskarna, solen ovanför cypresserna, bussen ut till stadion, dofterna, nunnorna, de stora och små trogen med sina stora och små fontäner.

Min far, som är född och uppväxt i Italien, sade en gång att jag blev påtänkt och önskad under ett besök i Rom och antagligen kom till under en vistelse i Venedig. Därför är jag som jag är.

När jag är i Rom, och bara när jag är i Rom, längtar jag inte någon annanstans. Jag blir lugn. Jag är på den kvadratmeter i hela världen som jag vill vara på. Det finns ingenting som slår den känslan.

En natt i Rom är som en tecknad film. Alla känslor förstärks. Alla sinnen går på högvarv. Staden är evig och för några timmar luras du att tro att du också är det. Det är makalöst och helt underbart. För att verkligen förstå måste man ha varit där. Ni som varit i Rom och förälskat er vet vad jag skriver om. Det är som en klåda man inte vill ska gå över, en närhet till frälsning som man aldrig vill ska falla undan, fly bort ifrån en.

Att komma hem. Det är stort. Det är vad livet går ut på. Att inte behöva längta sig sorglig och vemodig.

Marcus Birro
Följ Marcus
Senaste inläggen av Marcus Birro (se alla)

Marcus Birro

Författare och poet med hjärtat i AS Roma.

Lämna ett svar