bROMance?

bROMance?

I söndags tackades fanbäraren Daniele De Rossi av inför ett fullsatt Stadio Olimpico.

Det som kom fram i samband med allt det där var att klubben inte velat förlänga med sin kapten trots att han själv gärna ville. Som en direkt följd av allt detta protesterade fans världen över med banderoller mot klubbledning och ägare.

Klubben målades ut som okunnig, historielös och cynisk.

Från Italien kommer idag både sorgliga och sensationella nyheter. Tidningen La Repubblica har kommit över mejlkorrespondens som sägs visa att Daniele De Rossi, tillsammans med Manloas, Dzeko och Kolarov försökt få iväg tränare Di Francesco.

Men inte bara det.

Enligt tidningen har det också varit en betydande konflikt mellan De Rossi och Totti där den förstnämnde bland annat hävdat att Totti försämrat stämningen i omklädningsrummet och att han försökt få iväg andra personer inom Roma som stått De Rossi nära.

Allt detta skulle kunna förklara det besynnerligt spända mötet mellan De Rossi och Totti under avskedsmatchen i söndags. Det skulle också förklara en del andra saker, som den väldigt spända stämningen mellan De Rossi och Tottis fru under samma kväll. De kramades inte ens och jag minns att jag regerade på det då utan att kunna sätts fingret på exakt vad det var jag såg.

Under alla de här åren har relationen mellan De Rossi och Totti framställs som syskonlik. Visst har man förstått att den hade De Rossi kanske inte alltid älskat att år efter år vänta på att få sin chans som fanbärare men det har också varit tydligt att de hjälpt varandra, att de blivit framgångsrika med hjälp av varandra. Totti var ju De Rossis idol när han kom till Roma från Ostia.

Samtidigt innehåller historien de emellan rena Game Of Thrones-liknande scenarier. Det är ord som kejsare, fanbärare, ledare, kungar och arvingar. Det handlar om en stad som genom sin historia sett åtskilliga kungar och kejsare styra och ställa och domdera och regera på alla upptänkliga sätt.

Om man zoomar ut lite så går det att se kejsarstriden mellan De Rossi och Totti som ett led i en sådan strid.

Det finns så mycket som gömd under ytan i i ett land som Italien och i en stad som Rom. Men att vi nu får läsa om den här smutsiga konflikten skär ett nästan större hål i mitt hjärta än när jag läste om att De Rossi skulle göra sin sista match för klubben.

Ingenting är någonsin svart eller vitt.

I Rom ryms alltid en sanning till, en docka under dockan.

Det tar aldrig slut.

Jag minns att jag regerade på en sak till den 26:e maj i regent under De Rossis sista varv på arenan.

Han höll inget tal.

Han hade tidigare skrivit ett alldeles lysande och briljant tal, en text som gick raka vägen in i hjärtat, men han lät aldrig orden och ögonens blick mötas live den där kvällen. Vi kommer aldrig få veta hur hans ögon såg ut när han skrev de där orden.

Latest posts by Marcus Birro (see all)

Lämna ett svar

Stäng meny